Artikeln behandlar Alices erfarenheter av att växa upp med föräldrar som hade alkoholmissbruk, psykisk ohälsa och våld hemma. Hon berättar om rollen som emotionellt stöd för sina föräldrar, hur det påverkade hennes barndom och ungdom, och vilka konsekvenser det fick för hennes liv och känslor av ensamhet.
För att din app ska fortsätta fungera som det är tänkt behöver du uppdatera till nyaste versionen. Klicka på knappen för att uppdatera! Det sägs vara en av livets lyckligaste dagar.
Kanske känns den beskrivningen överdriven när man blivit äldre, men just där och då, när studentmössorna flyger, plakaten vajar bland stolta föräldrar och vuxenlivet väntar, är det en obeskrivlig atmosfär. Hos Alice växte en ångest i takt med att dagarna räknades ner. Hon drömde om en klassisk studentdag. – Min perfekta dag hade varit att man firar lite som alla andra.
Man har ett utspring, träffar sin familj med plakat och tas om hand på en mottagning. Så hade det varit med friska föräldrar som bryr sig om en, och ja, finns där för en. – Jag visste inte om det skulle bli någon mottagning alls eller ifall min förälder skulle vara nykter under mitt utspring.med alkoholmissbruk, psykisk ohälsa och ibland våld hemma.
Själv minns hon inget annat, men har fått det berättat för sig att allt började när hon var tre år. Trots att hon var yngst i familjen fick hon se till att allt rullade på som vanligt. – Jag lagade mat, städade och fanns där som ett emotionellt stöd för mina föräldrar. Om någon av dem var onykter behövde jag ta hand om dem.
Alice förklarar hur det kan vara svårt att sätta ord på bördan av att behöva vara ett emotionellt stöd för sina föräldrar. Det är ett stort ansvar som inte alltid syns. – Man blir hypersensitiv på något sätt. Jag försökte läsa ansiktsuttryck, lyssna efter hur de öppnar dörren och höra på fotstegen om någon är nykter eller inte.
Det blev ju väldigt dränerande. Berättelsen rör sig runt jobbiga ämnen, men Alice pratar med en lätt ton och det märks att hon accepterat hur hennes föräldrar har påverkat henne. – Man tar ju alltid lite olika roller och då har jag väl blivit den som bryr sig väldigt mycket om prestationer och om att bli sedd i skolan. – Jag kände mig otroligt, otroligt ensam i min situation.
Jag hade ju vänner i skolan men jag var inte alls öppen kring min familjesituation. Skammen följde henne ständigt, särskilt när hon var ute med familjen för att göra vardagliga ärenden. Ett minne som etsat sig fast är när Alice stod vid pantmaskinen på Ica. Det kändes som om hundra ögon borrade sig in i hennes nacke.
Kön bakom dem växte sig allt längre medan hennes förälder matade in ölburk, efter ölburk, efter ölburk. Inombords brottades Alice mellan viljan att be om hjälp och samtidigt klara sig på egen hand. Hon ville bryta det sociala arvet. – Jag ville prestera för att visa att jag kan mycket trots allt, men det kändes ensamt.
Ibland kunde jag nästan hoppas på att det skulle gå dåligt så jag kunde berätta för någon hur det faktiskt var hemma. Att ställa höga krav på sig själv är något Alice är stolt över, men hon vill också bli bättre på att se sig själv bortom sina prestationer. – Alkoholmissbruket blev lite som elefanten i rummet. Alla visste om att det fanns där men det var ingenting man snackade om.
Under högstadiet, efter en stunds skrollande på nätet, förstod Alice att en av hennes föräldrar har ett alkoholmissbruk. Hon sökte sig vidare, och resultatet blev att socialtjänsten inledde en utredning. – Jag skulle verkligen säga att det är anledningen till att jag mår jättebra i dag och har gått från att vara en introvert tjej som är osäker, till att i dag vara mer extrovert och självsäker. Maskrosbarn är en barnrättsorganisation som grundades 2005.
De arbetar för att stödja barn och unga mellan 13 och 19 år. Organisationen erbjuder samtalsstöd, läger, digitala stödinsatser och utbildningar för yrkesverksamma. Syftet är att stärka barns och ungas rättigheter, självkänsla och välmående. Ett maskrosbarn är en ung person som växer upp under svåra förhållanden, till exempel med föräldrar som har missbruk, psykisk ohälsa eller utsätter sina barn för våld – men som ändå klarar sig bra och utvecklas positivt.
Föräldrarna dök upp på hennes utspring och var med på ett firande som arrangerats av en nära släkting. Men alkohol och bråk blev ett problem. Alice minns hur en av föräldrarna blev arg i bilen på väg till mottagningen. När de kom fram behövde hon ta några steg åt sidan för att samla sig, men hennes vänner fanns där vid hennes sida och gav sitt stöd.
– Det påverkade ju såklart dagen men man vänjer sig till slut. Det blev ändå mycket bättre än jag trodde, säger Alice.lyfts och ett leende sprider sig när hon fortsätter att berätta. Maskrosbarn är anledningen. Organisationen ordnade en separat studentmottagning för Alice, och en annan ungdom, i deras lokaler.
– Jag känner att det räknas lika mycket. Alla mina vänner var där och det fanns studenttårta. Man fick en chans att fira sig själv och, ja, det var jättefint, säger Alice. – Det är fortfarande en sorg att ens biologiska familj inte finns där som många andras, och en saknad av hur min student hade kunnat vara med nyktra föräldrar.
Det blir en kort tystnad. Sedan berättar Alice att hon har flyttat in på ett stödboende, något som har blivit möjligt tack vare hjälpen från Maskrosbarns barnombud. Öppna bild i helskärmsläge Johanna Johansson flyttade till Helsingborg för att studera. Det var under socionomprogrammet hon började engagera sig som lägerledare på Maskrosbarn.
En av de vuxna som var med på Alice studentmottagning var Johanna Johansson, barnombud och ansvarig för helgläger i Skåne, på Maskrosbarn. – Jag minns att jag var rörd. Det kändes bara så fint att få vara här och fira dig, säger Johanna och ser mot Alice. Johanna ska vara med på organisationens mottagning även i år, och är beredd på de blandade känslorna som kan uppstå.
– Jag minns också att du var väldigt stolt, och då uppstår en känsla som vi ser hos många av våra ungdomar – att man saknar någon som är stolt över en. Johanna har varit heltidsanställd på Maskrosbarn i två år. För henne är det viktigaste att hjälpa unga att känna till sina rättigheter, men också att kunna vara en trygg vuxen för dem som inte har någon.
Hon berättar att en avslutad gymnasietid ofta blir omtumlande för dem som saknar ett stabilt hem. – För många av våra ungdomar så är det en sorg att säga hej då till en trygghet man har haft hela livet, säger Johanna. – Skolan var mitt utrymme för att briljera, där jag kunde bli sedd av vuxna till skillnad från hemma. När det försvann blev det en stor omställning.
Mitt bland guldiga volanger och blågula flaggor håller Alice och Johanna ögonkontakt. De hakar i varandras tankar om framtiden. – Det behöver inte finnas en färdig väg, men det är något mäktigt och hoppfullt i att få välja själv. Vi pratar ju ofta om att vi inte väljer familjen som vi växer upp med, men när vi blir äldre så kan vi välja, säger Johanna.
Studentdagen blev därför symbolisk på något sätt. Det var den sista dagen i Alice ungdomsliv då hennes föräldrar förväntades vara med. För så är det ju – föräldrarna ska stå där med öppna armar, för att sedan släppa taget och låta sitt barn ta steget ut i vuxenlivet. Framtiden forsätter att kännas skrämmande och lockande, men framför allt är den hennes egen.
– Många av mina vänner som ska ta studenten har liknande känslor av oro som jag hade, men det har gått jättebra för mig så jag tror att det kommer gå bra för dem också.i Sverige lever med minst en förälder som har missbruk, psykisk sjukdom eller utsätter sina barn för våld. Det motsvarar cirka 7 barn i varje skolklass. Bli meddelad när något nytt publiceras om
Please follow us on Google to support us Alice Uppväxt Föräldrar Med Alkoholmissbruk Psykisk Ohälsa Våld Hemma Emotionellt Stöd Ensamhet Prestationer Skola Studentdag
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Ökat samarbete i inlandet – hon kör sopbil i tre kommuner: ”Billigare”I Västerbottens inland räcker kommunernas resurser allt oftare inte till. När befolkningen minskar växer istället allt fler samarbeten fram. – Mycket kan absolut bli billigare om man hjälps åt, säger Victoria Lindström som kör sopbil – åt tre kommuner.
Läs mer »
Där artikeln slutar börjar GP MedlemNu lanseras GP Medlem – så att du kan läsa om världen på nya sätt.
Läs mer »
Anna, 31: Därför blev jag Säpo-informatör i den autonoma vänsternI åratal sålde hon information till Säpo och fick betalt i kontanter och kaffe. Nu berättar hon om hur hon rekryterades och livet undercover.
Läs mer »
Elisabet Lanns psykiska ohälsa - en världsnyhetSveriges nyaste statsråd Elisabet Lann delar med sig av sin psykiska ohälsa och hur hon har kämpat med suicidtankar. Hon berättar om sin tid i tonåren och hur hon hade svår migrän och kände att hon inte passade in.
Läs mer »