'Jag bryr mig inte längre. Gud har hjälpt mig att förlåta och försonas', säger Anna Bergman – fotomodell, skådespelare och Ingmar Bergmans dotter.
Lögner! Och djurplågeri! Folk som snackar skit bakom ryggen på andra.har hon varit omgiven av krafter och skyddsänglar och blivit hämnad genom karma. Denna nästan sagoaktiga tillvaro märks även i målningarna som hon snart ska ställa ut på galleri Bellman i Stockholm. Där framträder fadern som en mytisk karaktär, eller just som en skugga.– Märks det att jag har bott i Göteborg? frågar hon oväntat.
Hon kallar den ena delen av sin personlighet för ”Anna”. Den delen är en djupt religiös flicka som drömmer om ett liv på landet med många barn och djur. Ett par av filmerna lanserades med att ”Ingmar Bergmans dotter” medverkade, dock inte i några explicita roller. För mig framstod det som ett spännande fadersuppror, jag föreställde mig trotset hos ett barn som vill reta sin finkulturella far med en egen kommersiell filmkarriär. Men det märks under vårt samtal att hon inte vill tala om de jobben.. Den gavs ut 1986 av Bra böcker, redigerad av Gun Ånestad.
En ganska talande anekdot i boken är när Anna Bergman på en biograf i London väljer mellan att se faderns allvarstyngda. Hon väljer den senare. Kanske inte så konstigt, med tanke på att hon kort dessförinnan blivit förolämpad av pappan inför bland andra filmstjärnan Mia Farrow, varpå dottern frustrerat druckit en flaska vin, självskadat sig och utsatt ett foto av fadern för voodoo.