”Gravar grävs vid tomma förskolor och i parker” • 19-årige Gleb åkte hem till Mariupol för att vara säker – men allt tog en helt annan vändning.
”Vad ska jag börja med? Förmodligen med dag ett. När kriget började var jag på ett elevhem i Kiev. Den 24 februari klockan 05.00 väcktes jag och min flickvän av en kille som sa att kriget hade börjat. Vi tog våra telefoner och sprang till skyddsrummet, och där förstod vi att det han hade sagt var sant. Jag ringde direkt hem till mina släktingar och insisterade på att de skulle ta sina saker och lämna Mariupol.
De senaste två dagarna hade mina åsikter om patriotism förändrats totalt – jag brukade tro att det var idioti som betalades av oligarker, men efter historien medGleb åker hem för att vara med familjen i Mariupol.Medan Gleb reser intensifieras de ryska styrkornas försök att ta sig in i Mariupol. Hårda strider pågår.
Gleb och hans familj trodde att Mariupol skulle vara säkert, att staden är för viktig även ur rysk aspekt för att bombas sönder. Det visade sig vara helt fel.Tillsammans med pappa och morfar drog jag också fram ett hopfällbart pingisbord från källaren och satte in delar av dess bordsskiva i gallret vid fönstren i alla tre rummen i lägenheten.
En lekplats utanför bombade lägenhetsbyggnader i Mariupol. Ordet på rutschbanan kan översättas till innerlighet eller uppriktighet.Ukrainska armén har fortfarande kontroll över staden den 28 februari, men de är helt omringade av ryska styrkor.”Början till slutet. Den första väckarklockan för mig var avbrotten i el- och mobilkommunikation. Elen kom och gick, liksom täckningen.
Mest av allt blev jag förvånad över att gruppens sammansättning. Majoriteten bestod av pensionärer, kvinnor och även barn. När vi gick förbi slängde vi ur oss några ganska kränkande fraser mot dem. Svaret blev skamfyllda blickar, men ingen stoppade sin kriminella verksamhet. Lite längre ner på gatan satte plundrare eld på en butik.
För mig, som har ägnat 13 år av min uppväxt åt att tävla i orientering, kändes det som en av alla tävlingsturer till skogen. Min stad blev skogen, gården där jag växte upp och vår lägenhet blev en av de där dystra, kalla och fruktansvärt obekväma hyddorna där tävlingsdeltagare brukade få övernatta.
Vattnet vi har lagrat är slut. Min pappa och jag gick till en källa belägen inte så långt ifrån där vi bor. När vi gick förbi kyrkogården på vägen dit såg vi människor med spadar och många färska gravar. Det värsta är att alla gravarna inte grävs på kyrkogårdar, utan också i parker, på tomma förskolor och ibland till och med på innergårdar.
Dagen därpå rapporterar AP, den enda internationella nyhetsbyrån med journalister kvar i den belägrade staden, att ukrainska civila såväl som soldater begravs i en massgrav vid en kyrkogård. Till kursaren Micha skickade Gleb sin dagbok innan han tvingades radera den för att ta sig ut från ryskkontrollerat område. Här återförenas de två i Lviv.Ibland på natten hör jag min mamma gråta. Kriget har gjort att hon får panikattacker och hon lider av sin astma, medicinen är nästan slut.
Men så får familjen höra att det finns en kulle utanför stan där ett ”fönster” för mobilkommunikation fortfarande fungerar.”När vi kom till kullen såg vi ett hundratal personer som ville kommunicera med omvärlden. Från platsen där förbindelsen till omvärlden fanns kunde jag också se hela min hemstads stadskärna.
När jag gick ut på gården såg jag att en av våra grannars bil som stod nära huset låg begravd under högar av tegel och skiffer. Vår lägenhet blev också lidande: hela golvet i hallen och köket var full av glas som slagits ut av chockvågen. Maten som stod i köket var full av små glasskärvor.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Insändare. ”Inför en ettårig samhällstjänst för alla 19-åringar”INSÄNDARE. Alla unga borde tvingas att delta i uppbyggnaden och försvaret av det svenska samhället. Inför en ettårig samhällstjänst för alla 19-åringar, skriver Julio A Nosti.
Läs mer »
”Varje gång jag träffar någon från Ukraina ber jag om förlåtelse””Varje gång jag träffar någon från Ukraina ber jag om förlåtelse” • Många ryssar i Sverige är еmot kriget, men inte alla vågar tala om det öppet.
Läs mer »
Det har varit ett stort privilegium att ha haft Sven i mitt livPia Rehnquist: Det har varit ett stort privilegium att ha haft Sven i mitt liv
Läs mer »
Matchhjälten lämnade med misstänkt sjukdomGjorde hattrick mot AIK – försvann sedan från arenan: ”Hann inte prata med honom”.
Läs mer »
Minns du sketcherna med Sven Melander?Några klipp från mer än 40 år framför kameran.
Läs mer »
Serhij stannade kvar –\nförlorade ben och fingerKIEV. Överlevande från förstaden Irpin, utanför Kiev, vittnar om brutala övergrepp mot civila. På ett sjukhus i Kiev ligger flera skadade män och kvinnor som har förlorat sina hem. För It-teknikern Serhij Fedirko kommer livet aldrig blir detsamma. Granatsplitter kapade av hans ena ben. – Jag kommer aldrig att få mitt ben tillbaka. Nu måste jag leta efter ett annat jobb för att försörja mig, säger Serhij Fedirko.
Läs mer »