'I en gränslös värld lever vi alla i ingenmansland', skriver Johan Hakelius. Efter en period av gränslöshet har en sugande längtan efter gränssättning uppstått.
”Med KB:s tryckta material går det att bygga två Mount Everest”, står det med en rekordboksformulering på hemsidan som berättar om pliktleverans till Kungliga biblioteket. Man skulle kunna beskriva KB:s samlingar som en löpande tidskapsel, en oavbruten serie ögonblicksbilder av offentligheten, såsom tryckpressarna formar den.
breda genomslag fanns en ganska tydlig skillnad mellan offentlighet och privatliv. Det fanns också en rätt tydlig gräns mellan det som var svenskt och det som kom från annat håll. Få svenskar läste och påverkades av vad som behandlades i andra länders offentlighet. Nästan inga deltog i en annan offentlighet än den svenska.
På tjugo år har allt det förändrats. Det som förut var löst snack på kafferaster och vid middagsbord är nu offentlig diskussion i sociala medier. De mest udda föreställningar kan bli bekräftade och samla en kritisk massa av övertygade, när de förut förtvinade i brist på näring. Finns inte nog med svenska anhängare finns de garanterat i USA.
Gränserna för vad som passar sig för offentligheten har samtidigt vidgats, eller till och med lyfts. Offentligheten består i dag till stor del, kanske till större delen, av en gråzon mellan det privata och offentliga. Inga tankar är för privata för att inte anses vara allmänintressanta. Inga samhällsfrågor för stora för att inte tas som en personlig angelägenhet, att bli smickrad eller oftare förolämpad av.