Johan Jenny Ehrenberg: ”Varje dag, i över femtio år, har jag gått upp och klätt ut mig till man.”
1983 slog reportaget i ETC ned som en bomb. Vad sysslar han med? Pr-stunt! Vill han vara kvinna? Transvestit! Johan Ehrenberg berättade då om att leva som Jenny, om hur allt omkring dig – och inom dig – förändras när du bryter mot trycket att vara antingen bara man eller bara kvinna.
Jag minns inte vad jag svarade. Jag var i chock, jag kastades 40 år tillbaka i tiden, plötsligt minns jag studion, hotellen, rädslan, pressen, jag tar tag i balkongräcket och märker att det sitter löst skruvat, jag sneglar ner på fästena som för att kolla att de håller. Jag böjer mig ner, kramar samtidigt mobilen, jag måste ju ha svarat något, kanske rentav något positivt.
För det fungerar, folk känner inte igen mig, de ser en äldre dam eller en gammal transa men de ser inte mannen och en glädje som sovit i 40 år bubblar i mig för det finns en väg ut, det finns något utanför rädslan och begränsningen, det finns kanske en plats där jag bara är jag.
Sedan går jag ut på gatan och i fönsterspegeln vid Timmermansgatan stannar jag förskräckt till för min hals är naken och jag ser även i de suddiga spegelbilderna att herregud… hela halsen är gjord av rynkor.Varje dag, sedan jag var 15, har jag gått upp ur sängen och klätt ut mig till man. Men det finns undersökningar och då är det runt två procent av de unga som känner att de inte är det kön de fått sig tilldelat. För oss 65-åringar är det färre men det betyder nog mest att livets hårda skola gjort trans omöjligt och att mörkertalet för vad man verkligen är och vill, kan vara betydligt större.Två procent av EU:s 448,4 miljoner människor, blir nio miljoner trans.
Jag har varit man när jag är ETC:s chef eftersom det är så jäkla svårt att vara chef som kvinna i en värld full av män som tror att just de står ovanför könsförtrycket och är feministiska. Det är de inte, vilket varje löneförhandling och varje statistik på obetalt arbete i hemmet enkelt bevisar.
Å andra sidan, min egen läkare är klok och trevlig och ger goda råd om de antiinflammatoriska bär jag bör äta för att må bra. Ja, gemenskap. Litegrann som att vandra 40 år senare i ett sällskap och känna trygghet över att saker blir bättre.För en ung är historien något man aldrig behöver minnas, bara undersöka.Ett projekt? Vad vet väl hen om transvestiters spyor och gråt en sen natt i 80-talets Stockholm där rädslan är det enda som finns kvar när sällskapet måste bryta upp.Jenny svarar glatt i telefon.
Det är klart det finns en hierarki även kring trans. Längst upp, långt över vanliga tråkiga män, fanns Christer Lindarw, under honom de vackra som bytt kön fullt ut, under dem de äldre som gjorde det enligt omgivningen försent och så lägst ner de som inte räknas, inte syns, inte går ut eftersom skammen är människans bästa fångvaktare.– Jag sa att jag borde ha gjort det här för 20 år sedan.
Framme vid Sturehof lånar vi ett rum för klädbyte, jag får på en fylld BH, strumpbyxor som döljer håret på benen, en korsett och så en lång svart glittrande klänning som gör om hela kroppsformen. En stor peruk ramar in ansiktet, Adam gör tvärtom mot oss transkvinnor, som ofta försöker dölja det manliga ansiktet med peruker som lämnar så lite synligt som möjligt.
– Ja, jag syr alla kläder och skapar alla peruker. Skriver musik och sätter ihop shower. Sen är mitt uttryck en satirisk förvandling av mitt kön. Det går från man till någon slags kvinnobild. Allting är ju väldigt stort och over the top.– Det gäller alla som frågar. Gemene man utgår nästan alltid från att jag lever mitt liv så här. Eller att jag vill genomgå någon slags könskorrigerande resa.
– Det är roligt att det du gör gjorde ju tjejer under punken för länge sedan. Då kom nya tjejband. Och de tjejbanden målade sig. Och hade nätstrumpor och drev med det präktiga och sånt. Och de blev anklagade. Det finns ju ingen mer feministisk än en kvinnlig punkare. Det är verkligen revolt. De blev anklagade för att vara förstörare av feminismen och så vidare.– Nej, nej. Det är jag som har skapat det här.
Jag ringer Jenny en sista gång. Hon är förtvivlad. Timo är på besök med alla tidningar men Jenny gråter och han kan inte trösta.Tidningsklippen är skrivna dagen efter TV-programmet, det är en serie artiklar från olika håll som alla handlar om att jag är en bluff och en lögnare, en cyniker och en pengakåt affärsman.
Kritik av de stereotypa könen gillades inte av organisationerna som levde på att tolka tvåkönssamhället. Nu har jag hållit ett tal mitt på Centralstationen, nästa steg är segervandring på den gamla fascistplatsen vid Gamla Stans tunnelbana. Sedan blir det champagne på ett café på Södermalm, en självklar rutin i en vanlig vardag för en dragqueen.Det finns ingen som förfasar sig, inget hatiskt utbrott, det är bara leenden och snälla ”åh, vad fin du är” från förbipasserande. Både män och kvinnor.
På rent trots gick jag den vägen från jobbet under en tid, ingen skulle få ta min frihet att vandra i staden ifrån mig, men när barnen blev större började jag ändå undvika platsen. Man kan själv ignorera dödshot men varför föra dem vidare? Hur ärlig statsministern än är, så kan han aldrig svara på frågan, varken bekräfta eller svara nej eftersom alla vet att svaret är ja.Ja, det är klart det är men om man säger det så har en gräns passerats och inget annat kan höras, det enda som hörs är att statsministern onanerar.Så Jenny svarar nej.
Och det där är en mycket känslig fråga, det är faktiskt motorn bakom den nya våg av transfobi som sköljer över Sverige.Det är klart folk frågar om jag är bög. 1983 gjorde man det efter ett tag och rätt inlindat i ”öh, är du, jag menar, du har ingen tjej eller…”.
Jag var inte nervös när jag träffade vicepresident Al Gore och vi satt en timme och pratade politik i köket. – Det var en annan situation när jag började showa och var ute i slutet av 70-talet. Då var modet ganska androgynt. Man började klippa sönder collegeströjor och hänga ner dem över axeln. Lite laxrosa, mintgrönt, benvärmare och lite gym. Och det modet var ju som att killar och tjejer började se lite likadana ut. Och jag hade långt hår. Och var smal.
– Det fascinerande var, tyckte jag, att hjärnan visste att du var kille, men ögat vägrade hålla med. Det blev magiskt. – Ja, men först vill vi visa ett kort. ”Jaha”, sa jag. Och då tar de fram, en bild från vår show i Madrid 1983 och säger: ”Vi var där och jobbade som au pair. Och vi träffade er och så blev vi inbjudna och fick se showen en kväll. Och då tog vi den här bilden.” Och då står jag i mitten i morgonrock efter showen. Med sminket kvar. Och den här lilla 19-åriga flickan står vid min sida.
– Men du, en grej som var lite konstig då, det var 1979 om jag minns rätt, jag ställde frågan då, det var inte du som svarade, jag frågade såhär; Kan man berätta att man är gay?– Det var väl 1979 sjukdomsstämpeln togs bort? – Äsch det där är en dåres försvarstal. Han söker sympatier för han vet ju att han aldrig kan bli ung och utsatt längre. Och nu har han ju skaffat skägg.– Han frågade mig och jag sa att han var skitsnygg i det. Men då frågade han om han inte blev för manlig, ”jag är ju ganska fjollig på scenen”. Men då försökte jag lugna honom med att ”nej, nej, Jonas, det är ingen risk att du blir för manlig”.
– När det här publiceras i december lever jag som trans, men innan dess vill jag vara anonym i Stockholm. Så det inte blir medietjafs. Men om vi tar en bild med oss där jag har peruk och glasögon så är det som om det var december. Är det okej?Och vi går ut i höstsolen.
– Jag frågar en gång till. Det här kommer få stora konsekvenser för dig och din familj. Det har du väl förstått.Många år senare berättade jag för Håkan om det där samtalet och förklarade att jag inte hade en aning om vad som skulle hända.
Fråga: Du har ju ett uppslag här i tidningen också. En riktig pin-up-bild. När folk har sett den på redaktionen så reagerar de och tycker att det är precis det här som vi revolterar emot. 2023 får jag programmet av en vän och ser det för första gången. Jag är rätt chockad. Jag visar några bitar för några feminister och får höra att TV-diskussionen ”är ju 20 år före alla andra”.
Jag är ingen krigare i könens skyttegravar, jag är något som funnits tusentals år före mig, jag är trans, ett tredje kön och jag inser när jag skriver detta att shit…Min älskade är vacker, hon är smal med en liten uppnäsa och ett blont hår som skriker.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Jenny fick bröstcancer vid 48 – nu är hon frisk: ”Jag har haft ren och skär tur”Jenny Böving skulle börja på nytt jobb, men datumet krockade med en tid för mammografi.
Läs mer »
Johan Esk: Det som utspelade sig var det sjukaste jag settDN:s Johan Esk om den sanslösa söndagen där guldfiranden sköts upp.
Läs mer »
Cp-skadade Johan har gett upp dejtandet: “Blir dömd innan jag får en chans”För några år sedan började Nyköpingsbon och författaren Johan Öberg, som lever med en cp-skada, dejta för första gången. Men sedan det tog slut har motivationen till att ge sig ut på marknaden igen sinat. Hans förhoppning är nu att fler lär sig om vad cp är.
Läs mer »
Johan Pehrson: “Jimmie Åkesson tycker jag är en jobbig jäkel”Jimmie Åkesson och Johan Pehrson har en omvittnat god personkemi och samarbetet mellan regeringens två motpoler – L och SD – går bättre än många väntat. Men Johan Pehrson avfärdar bilden som ges i regeringskretsen, och gör klart att Ulf Kristersson i slutändan kommer tvingas välja mellan honom och Åkesson.
Läs mer »
Jag kom ut som judinna – nu ber jag mitt barn att vara tystSäger man ”aldrig igen” och samtidigt tittar bort från antisemitismens offer av idag – vad är då poängen med att minnas tillsammans? skriver frilansjournalisten och författaren Jessica Haas Forsling 85 år efter Kristallnatten.
Läs mer »
Jag tror att min partner flörtar – hur slutar jag vara svartsjuk?Så tränar du dig på att bete dig som att du litar på honom.
Läs mer »