Prästen Kent Wisti fortsätter hävda rätten att häda allt.
Det var hösten 2011. Kent Wisti hade precis skaffat en ny telefon som kunde ladda ner det nya fenomenet ”appar”. En kväll blev han sittande och experimenterade med en ny app som med några lätta knapptryckningar kunde kombinera bilder med ord. En hastigt ritad gubbe med glasögon mot en brun bakgrund fick ett citat som poppade upp i hans hjärna.
Kent Wisti slog igenom 2011, samtidigt som Sverigedemokraterna kom in i finrummen. Han beskriver det som att han själv hakade på att håna dem på sociala medier, vilket han idag ångrar.kan minnas har bilder, berättelser och existentiella frågor varit viktiga. Han växte upp i en ”vanlig icke-religiös familj med socialdemokratisk värdegrund” i Älmhult i Småland.
Efter gymnasiet utforskade han måleriet på konstnärsutbildningen KV i Göteborg. Det gick bra – med sin pappa som handledare kom han tidigt in i konstnärskretsar. 1997 medverkade han i Liljevalchs vårsalong och ställde därefter ut på flera gallerier. Samtidigt hängde barndomsdrömmen kvar om att läsa till präst.
I kyrkliga sammanhang sticker Kent Wisti eftersom han lyfter sekulariseringen som någonting gott – en förlängning av reformationens bemyndigande av individen.tillbaka på det politiska klimatet under åren då hans teckningar fick så stort genomslag, skakar han på huvudet. Efter en paus med teckningarna kände han ändå att gubbarna knackade på igen, fast med ett annat anslag. En önskan om att rikta udden mot läsaren, mot oss alla som kollektiv. Att gå mer åt det existentiella hållet.kände han också ett behov av att borra i ämnet: Vad handlar humor egentligen om? Varför är det viktigt? Resultatet blev essäboken ”Hädelsens helighet”som utkom i augusti på bokförlaget Atlas.
– Ett väpnat uppror kanske inte behöver vara moraliskt fel. Men det kräver verkligen en maktanalys, säger Kent Wisit.att allt i ett samhälle måste kunna kritiseras, skämtas om, brytas sönder om det behövs. Och att religionen inte har något frikort. Humor och makt hänger också som bekant tätt samman. Den mäktige får tåla att bli kritiserad – satiren har alltid varit ett språk för att sparka uppåt, både i religiösa och politiska sammanhang. Som exempel ritades påven under reformationen i form av en bajsande gris som åt upp sin egen avföring. Svårare blir det om maktförhållandena är mer diffusa.
– Det älskar jag. Just för att man verkligen inte får göra så. Sen är det ju inte mitt sätt att skämta. Och, det kommer med ett pris – man skulle bli heltCancel-kulturen har du varit inne en del på tidigare, att den skapar en väldig ängslighet?
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Knäck vårt julquiz för politiknördarVad vill partierna och vem sa egentligen vad?
Läs mer »
Vet du vad Fanny-och-Alexander-jul betyder?En artikel om den svenska kulturkanonen och dess syfte. Artikeln diskuterar kontroverserna kring kanonen och hur den kommer att reflektera de gemensamma referensramarna för den svenska befolkningen.
Läs mer »
Chatta med SVT:s reportrar – vad gör du på julafton?Jobbar du idag eller sitter du ensam i soffan och vill ha sällskap Chatta med SVT:s lokala reportrar som jobbar på julafton och berätta hur din dag ser ut. Eller kanske vill du skicka en julhälsning till någon som du tänker lite extra på idag.
Läs mer »
Bandy: Jättevändning när Ljusdal tog första segern för säsongen: ”Vet inte vad som hände”Ljusdal såg ut att gå mot den 17:e raka inledande förlusten när man vände 2-5 till vinst med 6-5. – Jag vet inte vad som händer med oss i den andra halvleken, säger Ljusdals Kalle Mårtensson.
Läs mer »
Haverikommissionen: ”Fått en bättre bild av vad som har hänt”Svenska myndigheter har fått in ”fakta som är av värde” efter torsdagens ombordstigning på det kinesiska fartyget Yi Peng 3.
Läs mer »
Sandström: Vad får Johan Pehrson egentligen för pengarna?I tjugo års tid har forskningsbudgetarna växt oavbrutet, men vart går egentligen pengarna? Andelen högutbildade administratörer och chefer vid Sveriges lärosäten växer sju gånger snabbare än antalet lärare och forskare.
Läs mer »