”Det värsta med att växa upp på Gotland är skämten om ryssen”, skriver DN:s Kristofer Ahlström.
Redan som femåring kunde jag på flera kilometers avstånd se skillnad på en Draken och en Viggen, de svenska stridsflygplanen. Inte för att jag var särskilt militärt överintresserad, utan för att de var så givna inslag i min vardag.
Ljudbangar var en naturlig samtalspaus när jag växte upp på Gotland under kalla kriget. Man passade på att borsta bort brödsmulor från köksbordet eller att rätta till skosnöret, det gick ändå inte att få fram ett knyst över dundret. Det är så mycket som hade försvunnit som kommer tillbaka. Artilleripjäser, luftvärnskanoner och pansarvagnar, förstås. Men även de små sakerna, sådana som fastnar i ett barns minne.
Vi har sammanfattat den här nyheten så att du kan läsa den snabbt. Om du är intresserad av nyheterna kan du läsa hela texten här. Läs mer: