Den som får i uppgift att ringa in Jon Fosses språk fastnar genast i en motsägelse.
Ska man utgå från dramatiken, där hans pjäser utmärks av många pauseringar och repliker omgivna av tystnad? Där det som sägs är kortfattat, upprepande och enkelt? Ett panelsamtal om Fosse på Dramatenscenen Elverket, där DN:s teaterkritiker Leif Zern deltog, hade talande nog titeln ”Att översätta tystnad”. I en recension har Fosse kallats ”En Mozart av tystnad”.
Men läser man hans prosaböcker träder en annan röst fram, snarare tränger sig på: den är bubblig, rentav babblig, nästintill manisk, långa inre monologer forsar fram, punkter och skiljetecken ersätts med ett tempodrivande ”och” som gör läsaren andfådd av att försöka hänga med i tankeströmmen. Då ligger den musikaliska liknelsen närmast frijazz.
I dessa tider, där AI-programvara med stor säkerhet kan identifiera upphovspersonen till ett verk utifrån hur det är skrivet, som att peka ut ett stilistiskt fingeravtryck, förblir alltså Jon Fosse lika gäckande som figurerna i hans dramer. Det finns någonting glädjande mänskligt i det.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Jon Fosse får Nobelpriset i litteraturLänge favorittippad: Norske författaren årets pristagare.
Läs mer »
Jon Fosse: Det är obehagligt att bli igenkändIntervju från 2021.
Läs mer »
Jon Fosse: Har valt det andliga istället för spritenJon Fosse lider av scenskräck och undviker intervjuer. För SvD:s Lars Ring har han nu gjort ett undantag. I Wien berättar dramatikern om sitt nya nyktra liv och hur katolicismen förändrat hans liv och konst.
Läs mer »