I filmen ”Killers of the flower moon” mördar gudfruktiga män urinvånare för att komma över deras rikedomar. GP:s kulturchef Johan Hilton kan inte sluta tänka
de ämnen och personer som du är intresserad av och skapa på så sätt ett eget nyhetsflöde.ingår i din prenumeration. Det innebär att du kan dela med dig av din prenumeration till resten av din familj. Med ett eget konto kan man anpassa innehållet precis som man själv vill, genom att följa olika ämnen och skribenter samt prenumerera på olika nyhetsbrev.
är riktigt bra för dig som uppskattar våra nyheter. Den är gratis att ladda ned. Med appen får du en snabb och bra upplevelse där du får möjlighet att själv styra över vilka nyheter som ska skickas som pushnotiser direkt till din telefon. sätter ju verkligen guldkant på både vardag och helg. I din prenumeration ingår våra dagliga sudoku och korsord av varierande svårighetsgrad.Lily Gladstone och Leonardo DiCaprio i ”Killers of the flower moon”. Bild: Paramount PicturesRobert De Niro och Leonardo DiCaprio. Bild: Paramount PicturesLily Gladstone och Leonardo DiCaprio. Bild: Paramount PicturesBild: Paramount Pictures på den.Jag kom ut alldeles omtumlad av Martin Scorseses senaste film på bio, ”Killers of the flower moon”. Vanligtvis brukar jag ha ganska svårt för hans oändliga uppvisningar i italoamerikansk gangstermachismo. Men dessa närmare fyra timmar om seriemorden på uramerikaner från osagecommunityt i den amerikanska mellanvästern på 1920-talet kändes förvånansvärt korta. Det har dels med filmens verklighetsbakgrund att göra, dels med den raffinerade berättarstilen: den egendomliga kyligheten, där rollgalleriet förblir lika gåtfullt som undflyende. Det gör att "Killers of the flower moon” närmast ter sig som en studie av kolonialismens mörka hjärta, en replik på Jungs berömda tes om att ”sentimentaliteten är brutalitetens överbyggnad.” För här talar de flesta, inte minst de värsta slaktarna, varmt och fromt om Gud, familjen och Amerika – och är förmodligen helt uppriktiga. Det är landsbygdsmiljö i gyllene eftermiddagsljus, fryntliga samtal över middagsgroggen, tänkvärda bibelcitat. Samtidigt som man mellan skål och vägg beställer nya mord på de män, kvinnor och barn i osagestammen som står i vägen för profiten. I ”Killers of the flower moon” finns hela tiden en hinna mellan den vita befolkningen och urinvånarna från osagestammen Det är just den paradoxen som gör ”Killers of the flower moon” så oerhört obehaglig, känslan av grannsämja och borgerlig dygdighet mitt i ondskan. Här skildras ett samhälle där den etniska uppdelningen är så införlivad i självförståelsen att den blivit självklar. Osagebefolkningen i filmen må ha hittat olja på sitt reservatsområde och därmed gjort en materiell klassresa uppåt, kunnat leva som övre medelklass och åtminstone formellt göra entré i de rum som tidigare hållits stängda för dem. Men hierarkierna rubbas inte. I ”Killers of the flower moon” finns hela tiden en hinna mellan den vita befolkningen och urinvånarna från osagestammen. En civiliserat nedlåtande ton, en överseende inställning till osagernas anspråk på samhället, en sorts beräknande medvetenhet om att minoritetens stund i solen ändå snart kommer att vara över. Det gör att man redan i inledningsscenen lämnas med en vag, men stigande oro över vad stadens övre lager faktiskt har för planer för urinvånarna. För det är alldeles uppenbart att samhällsomdanarna här är. Hjärnan bakom morden som snart ska följa, boskapshandlaren William Hale, ser till och med till att skapa släktband till osagerna. Hans systerson Ernest anmodas gifta in sig i en av de rika familjerna och därefter långsamt förgifta sin fru, för att komma över arvet. Men det är också en djupt omskakande bild av en kultur där rasismen och avhumaniseringen är en självklar del I några av filmens skevaste scener pysslar Ernest om sin fru med stor omsorg, söker tröst hos henne, uppenbarligen förtvivlad över hennes tillstånd – samtidigt som det är han som bär ansvaret för det. Det är en man sliten mellan sina samhälleliga uppgifter. Att å ena sidan älska och vårda sin hustru. Att å den andra axla den vite mannens börda och utrota varenda jävel, för att tala med Rudyard Kipling och Sven Lindqvist. Det är både komplext och satiriskt, närmast marxistiskt i sin krassa syn på kolonialism, materiella drivkrafter och egenintresse, sådana svarta ironier som Bertolt Brecht brukade skriva. Ett slags oväntat möte mellan ”Staden Mahagonnys uppgång och fall” och ”There will be blood”. Men det är också en djupt omskakande bild av en kultur där rasismen och avhumaniseringen är en självklar del av överenskommelsen människor emellan, där den har inlemmats i själva samhällskontraktet. Och där man kan utföra de människovidrigaste handlingar i skydd av ett respektabelt yttre och så länge man bara uttalar sina avsikter till hälften. Det är just det senare som gjort att jag inte kunnat släppa ”Killers of the flower moon”. Jag tänker på den hela tiden.GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevetVad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
Please follow us on Google to support us Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Jakten på ny förbundskapten: Lista med 20-25 namnSvenska fotbollförbundet har inlett arbetet med att hitta en ny förbundskapten för herrlandslaget efter Janne Andersson.– Jag kan säga att det handlar om
Läs mer »
Nya EU-förordningen oroar motorfolket – Tomas: ”Kan bli ett dråpslag”Motorfolket - drygt en halv miljon människor i Sverige - fruktar att den nya EU-förordningen ELV (End-of-Life Vehicles) kan komma att hota deras hobby.
Läs mer »
Kulturkrönika: Folk drogar ned sig med så deppiga nöjenAlla vet att det är genom att leva som man lär sig något. Ändå slösar folk bort allt på att passivt ligga i sängen och spela Candy crush, skriver Anna Björk
Läs mer »
”Vi som är judar och muslimer kan göra gemensam sak mot rasismen.”Inlägg av Bassem Nasr och Aron Boklund Tendler.
Läs mer »
Replik: Vem vill leva ett liv som ko?Vi kan inte ha stängda hjärtan, för att ha öppna landskap
Läs mer »