NAOMI ABRAMOWICZ: Kraven på specialkost i skolan har exploderat. Det beror mer på mattrender än äkta intoleranser. Och det kostar.
En av de trendigaste självdiagnoserna nu gäller gluten, proteinet som finns i några av de vanligaste sädesslagen. Runt en procent av befolkningen har läkarkonstaterad celiaki, men de hobbyintoleranta är mångdubbelt fler.
Barnläkaren och professorn Jonas F Ludvigsson, som har skrivit boken ”Doktorns guide till gluten”, menar att det inte är någon bra idé att utesluta gluten ur kosten om man inte har celiaki . ”Personer som äter glutenfri kost utan att ha celiaki får sannolikt även i sig mer kalorier, vilket också ökar risken för hjärt-kärlsjukdom”, säger Ludvigsson.
Bortsett ifrån att det ofta är onödigt och till och med ohälsosamt ska folk givetvis få möjlighet att hänge sig åt sina matneuroser. Alla behöver ju fritidsintressen. Men då ska man också betala ur egen ficka. Matnojorna blir ett samhällsekonomiskt problem när det ställs krav på specialkost i vård, skola och omsorg utan att det föreligger någon giltig orsak.
Var femte måltid som serveras i skolan är specialkost. Det håller inte. Dels är specialmaten 25-30 procent dyrare än den ordinarie maten, dels kräver det mycket mer personal när det i vissa fall ska lagas så många som 20 olika rätter till en måltid . Det är inte heller ovanligt att det rör sig om föräldrarnas önskemål, snarare än barnens.
Fler kommuner har börjat kräva läkarintyg eller en medicinsk bedömning för att barn ska få specialkost. Det är en rimlig lösning. Sannolikt kommer färre föräldrar insistera på specialkost, bara för att tröskeln höjs. Då blir det pengar över till sådant som är riktigt viktigt, som läroböcker.