Jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva där här texten, och lika många gånger stängt av datorn. För vad skriver man när orden inte räcker till? För att beskriva förtvivlan, desperationen, vreden och hopplösheten.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza, julen 2023Jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva där här texten, och lika många gånger stängt av datorn. För vad skriver man när orden inte räcker till? För att beskriva förtvivlan, desperationen, vreden och hopplösheten.
Eller ska jag inleda i vår politiska samtid? På många sätt så lik den tid som formade mitt politiska engagemang. När vänner tvingas känna oro över barnen vars judiska skola nu vaktas av polis, eller för barnens framtid när hatet och misstänksamheten mot muslimer ökar. Intoleransen växer igen, oavsett om du bär hijab eller davidsstjärna.
På TV och radio talar man om många år av status-quo. Men det enda som varit konstant är omvärldens ovilja att agera. Trots mer våld, fler bosättningar, ökad repression och en alltmer negativ demokratisk utveckling. Ja, det är nog ändå om människorna texten ska handla om. Alla de palestinier och israeler jag mött genom åren. Haya som bor med sin familj i Bethlehem. ”Jag och min lillebror blir inte så rädda när vi hör hur det smäller, berättade hon, men vi går alltid hem till mamma när det händer”.