Han tog ett gult kort med avsikt, blev avstängd i fyra år och störtade ner i helvetet. Här är hans bekännelse, hans ursäkt, hans berättelse och frågan som nu sk
Här är hans bekännelse, hans ursäkt, hans berättelse och frågan som nu ska få sitt svar.Innan vi kan komma någonstans överhuvudtaget behöver vi komma överens om var vi startar, var vi står.
I det läget var jag själv inte i position att skriva någon bok, men jag slussade projektet vidare fram till ett intresserat förlag och ett överenskommet avtal. Skrivperioden skulle sedan inledas med lunch och formell avtalssignering i Stockholm, men trots att bläckpennan var laddad och maten framdukad så dök Cibicki aldrig upp. Hur mycket författaren och förläggaren än ringde fick de inte längre några svar.
– Ändå har det varit en väldigt lång resa. Jag kom från Hermodsdal, jag lyckades bli proffs, jag svek alla och jag förlorade allt. Och nu är jag här – där det i alla fall finns ett ljus i mörkret – redo att prata och berätta.Vad är egentligen startpunkten för den här historien? Pawel Cibicki är själv inte säker.
20 år gammal spelade Pawel Cibicki fram Markus Rosenberg till det avgörande målet mot Olympiakos i Champions League. Vid det laget hade han redan vunnit två SM-guld. – Hemma i Malmö jobbade min mamma stenhårt en hel månad för att få ut 20 000 kronor. 20 000 satsade jag utan att ens tänka efter, på någon tennisspelare som jag inte ens visste vem det var och som knappt kunde knyta skorna. Tio sekunder tog det mig – sedan var 20 000 borta. Förstår du...? Förstår du hur sjuk jag var?Efter en halvdan förstasäsong i Leeds blev Pawel Cibicki utlånad till norska Molde.
– Jag bara sa det. Jag vet inte vad som hände i min hjärna – jag tänkte väl bara: ”Vad kan egentligen hända? Vem ska se ett gult kort?”. Så jag sa till honom: ”Jag kör, jag gör det”.– Det sjuka är att det inte ens kändes något särskilt. Jag tänkte inte ens på det, det bara kom automatiskt.
Förundersökningen som inletts skulle pågå under nästan hela 2020. Pawel Cibicki spelade vidare, gjorde hyggliga insatser i den polska högstaligan. Männen som tjänade pengar på de här insatserna gick dessutom att knyta till en ännu större spelhärva på lägre nivå; sex av Kvarnby IK:s matcher i Division III Södra Götaland misstänktes vara manipulerade av samma personer utifrån ett snarlikt tillvägagångssätt.
Pawel Cibicki säger att han visserligen inte vill prata för mycket och för länge om det hela, men att det samtidigt ändå finns något han vill få sagt innan de juridiska handlingarna begravs i något dokumentarkiv. Ett skäl skulle ju kunna vara att du vill bli förlåten, och den här versionen är lite lättare att tugga i sig.
– Mina föräldrar försökte ju hjälpa mig att betala mina skulder, men... Du ska aldrig hjälpa en spelberoende med pengar. Det enda som händer är att vi utnyttjar det, gör samma sak igen och igen. Egentligen ser jag på mig själv som världens snällaste människa, men under de här åren... Jag lurade min familj. Gång på gång. Jag lurade min lillebror, min mamma, min pappa...
Fotbollen...? Den fanns inte längre, existerade överhuvudtaget inte. I stort sett ett helt år hade passerat utan att han ens hade rört vid en boll. Självmordstankarna hade funnits där redan tidigare, men där de tidigare gått att fäkta bort hotade de nu att slå över i något annat än bara hjärnspöken. En natt kom Pawel Cibicki på sig själv med att titta ner över Kontinentalbanan, järnvägsspåren borta vid ringvägen.
Det är svårt att förstå varför, för det fanns ju liksom inga chanser att du skulle komma undan med den här bluffen. Lite knappt ett år har nu gått, och Pawel Cibicki säger att han överhuvudtaget inte lagt några spel under den tiden. Två gånger i veckan deltar han i möten arrangerade av Spelberoendes förening i Malmö, och gradvis har suget mattats av.
I Pawel Cibickis egna ögon var den sportsliga domen mot honom oproportionerligt hård, avstängningen alldeles för lång. En förseelse som kostade honom 800 kronor i böter i domstolen innebar en av svensk elitfotbolls längsta avstängningar någonsin, ett straff som dessutom fastställdes innan han överhuvudtaget dömdes i hovrätten.
– Någon sådan möjlighet har jag aldrig fått, tvärtom. Det är ingen som har velat att jag ska ta mig tillbaka till fotbollsplanen. För mig har dörren till all idrott varit helt stängd. När jag försökte anmäla mig till en padeltävling fick jag veta att jag inte ens fick vara med där. – Jag håller med. Till 100 procent håller jag med. Men dels tycker jag att man ska börja i rätt ände – med det förebyggande arbetet – och dels hade det här ingenting alls att göra med några kriminella gäng. Det känns som att de bara ville göra mig till ett sånt här avskräckande exempel.
– Jag ska inte överdriva, och börja prata om Barcelona. Men realistiskt... Jag tror att jag hade varit etablerad i ett mittenlag i Bundesliga. Säg Freiburg. Kampen mot matchfixning och den organiserade brottslighetens inflytande är en av svensk fotbolls viktigaste och mest avgörande strider. – Hela Sverige är spelberoende, hela samhället! Och om folk bara visste hur vanligt det är med spelberoende i elitfotbollen skulle de bli chockade. Jag skulle kunna räkna upp namn efter namn. I vissa lag jag varit i skulle jag säga att fler än hälften av spelarna haft någon sorts bettingproblem.– Till att börja med borde klubbarna sluta ta de här pengarna.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Sayf: ”Längesen jag kände att jag lärde mig nåt”Laget har länge vilat på svenskens axlar. Nu får han draghjälp av Team Vitalitys två nya storstjärnor. – Jag märker redan nu att det var längesen jag lärde mig någonting och kände att det var en tvåvägsrelation där jag kunde få ut något av det, säger Saif ”Sayf” Jibraeel.
Läs mer »
Pappan mördade sina barn: ”Om jag fötts som Lilly skulle jag vara glad”För familj, bekanta och kolleger berättade pappan i Södertälje: – Jag är Lilly. Han var djupt deprimerad över att han ”fötts i fel kropp”. När han bestämde sig för att ta sitt liv, började han med att mörda sina barn. Hans könsidentitet är nu en stor del i polisutredningen.
Läs mer »
Inglander: Jag kunde inte prata när jag var nervösModellen och influencern, 23-åriga Inglander, berättar om sin första träff med den tvåfaldige bragdguldvinnaren Duplantis på en midsommarfest och hur de har utvecklat sin relation sedan dess.
Läs mer »
Jag kan jag inte förstå att det saknas gravplatserGefle Dagblad – din nyhetsförmedlare vid snabba händelser och starka berättelser
Läs mer »
Anna Granath: Jag tappar lite fart när jag inte jobbarHon skulle regissera scenversionen av ”Je m'appelle Agneta” men det hela slutade med att hon själv fick ställa sig på scen som skådespelare. I P4 Extra ...
Läs mer »
Jag är nästan säker på att jag har bjudits på brännvin av statsministernReflektioner kring: den ökade andelen påstått bisexuella, USA och att det inte är för sent för Trump att beställa en MAGA-cylinderhatt till sin installationsceremoni.
Läs mer »