Forskaren Viktor Vesterberg vid liu_universitet om vittnesmål från intervjuer med projektledare för EU-finansierade projekt till stöd för fattiga migranter:
I EU har rätten att röra sig fritt inom unionens gränser ofta framställts som en av de viktigare rättigheterna för EU-medborgare. Den fria rörligheten är tänkt att underlätta för människor att arbeta, bo och studera i olika EU-länder.
Ett av EU:s främsta socialpolitiska redskap för att motverka fattigdom och social exkludering är att, genom olika fonder, finansiera välfärdsprojekt som ska verka för social inkludering. Social inkludering har varit ett viktigt policybegrepp inom EU under många år. Arbete och bostad är två av de mest fundamentala sociala rättigheterna som även utgör en central del i arbetet för social inkludering.
Frågan om inkludering ställs dock på sin spets när det gäller fattiga och utsatta EU-medborgare som är i behov av stöd. De professionella jag intervjuat berättar om en bred politisk ovilja att stödja deras målgrupper. Det politiska och mediala fokuset gällande utsatta EU-medborgare i Sverige hamnar istället ofta på kriminalitet, organisering, tiggeriförbud, avhysningar och rivningar av temporära bostäder.