Alis Smiths ”Följeslagare” är en lätt och medmänsklig liten fabel som turnerar det banala och det sant poetiska, tycker Jesper Högström.
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/omsint-och-kanslostarkt-om-pandemins-isolering-i-ali-smiths-foljeslagare/ Alis Smiths ”Följeslagare” utspelar sig under den pandemi vi kanske redan glömt.
Det är en lätt och medmänsklig liten fabel som turnerar det banala och det sant poetiska. Alla dörrar står öppna, tvärdrag uppstår, skriver Jesper Högström. Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.”Let ’em in” är inledningslåten på ”Wings at the speed of sound” från 1976. Wings är, som bekant, bandet Paul McCartney bildade efter Beatles. En dörrklocka ringer, Paul uppmanar oss lyssnare att öppna dörren och släppa in en lång rad uppräknade människor. Syster Suzie. Broder John. Onkel Ernie. Och, underligt nog, Martin Luther. När den låten spelas, i en kassettbandspelare i skåpbilen där huvudpersonen Sandy åker med sin pappa i Ali Smiths roman ”Följeslagare”, är det verkligen ett dörröppnarögonblick. Inte bara är det en glimt tillbaka från romanens nutidsplan, pandemin där Sandys pappa ligger på sjukhus och hon själv sitter i lockdown därhemma. Det ger också upphov till en rolig dialog – är det Martin Luther låten handlar om eller Martin Luther King? Och kan det verkligen vara klokt att öppna dörren och släppa in kreti och pleti som pappan tycker?är det ett ögonblick som slår upp dörrarna för romanens hela atmosfär. Det är befriande att det är ocoole Paul som får vara med i soundtracket i vad som dittills känts som en nästan klaustrofobiskt övertydlig John Lennon-bok, där de alternativkulturella pekfingrarna viftar lika flitigt som under Lennons ”Power to the people”-period. Sandy är typen som ångrar sig för att hon en gång tyckt om en e e cummings-dikt, eftersom hon senare fått reda på att cummings ”stött McCarthy och den amerikanska häxjakten på kommunister”. Läser hon en bok i en slottsruin tänker hon på att slottet en gång har tillhört en ”död rik person” och när hon lyssnar på radio om nätterna är det tydligen bara för att kunna reta upp sig på alla nyheter om förtryck och ondsint myndighetsutövande. Men så ringer det hemma hos henne, inte på dörren utan i telefonen, och det är en gammal kursare från universitetet som hör av sig. En av de där irriterande personerna som var med i ”rugbyklubben och hemvärnet” medan Sandy och hennes alternativa kompisar sysslade med ”studentpjäser som handlar om Förintelsen och homosexuellas rättigheter och kärnvapenanläggningar”.Ändå uppstår kontakt, efter alla dessa år, inte minst på grund av ett slags gengångare som uppenbarat sig i kursarens liv, en föräldralös landstrykarflicka från 1500-talet som längre fram i berättelsen uppenbarar sig i Sandys vardagsrum. Då har för övrigt redan kursarens båda döttrar dykt upp vid hennes dörr, i nästan lika oklart ärende som kursaren . Dialogen är komiskt uppskruvad, huvudpersonen har en böjelse för ordvitsar som inte har gjort livet lätt för översättaren Amanda Svensson Så fortsätter det. Alla dörrar står öppna, tvärdrag uppstår. Sandy känner sig indragen i ”ett slags engelsk badortsfars”, ett slags ”Pang i bygget” med figurer från historien, litteraturen och naturen i rollen som galna pensionatsgäster eller kypare från Barcelona. Dialogen är komiskt uppskruvad, huvudpersonen har en böjelse för ordvitsar som inte har gjort livet lätt för översättaren Amanda Svensson . Det blir ändå oemotståndligt, eftersom både språk och logik är så i ordets vackraste mening poetiska, och de slapstickartade scenerna växlar med precist formulerade och djupa insikter. Här är det flickan från 1500-talet som håller en fågel: ”När hon håller den i sin famn känner hon dess ben, ben som är så tunna att smärtan som inte liknar någon annan sätter igång i hennes bröstkorg. Det är den smärta som kommer av tanken på att något smärtsamt skulle hända en annan varelse. Detta är en smärta som, genom tanken på att den händer i en annan kropp, förnims i kroppen hos personen som inte känner smärtan men i stället känner den här saken som är både smärta och helt olikt smärta.”badortsfars en bekännelse till samhörigheten mellan levande varelser, fåglar från forntiden och kypare från Barcelona. Vi förstår, kanske före huvudpersonen själv, att alla personer som ringer på hennes dörr är personifikationer av hennes längtan ut ur lockdown. På så vis är det en liten roman som på ett ömsint och befriande känslostarkt sätt gestaltar ett samtidshistoriskt skede vi kanske redan hunnit glömma. Isoleringens hopplösa tryck, lättnaden i att efteråt kunna släppa ut hunden på skogspromenad och ropa hej och hallå till en mötande. En lätt och medmänsklig liten fabel som turnerar det banala och det sant poetiska på ett sätt som Paul McCartney skulle känt igen. Jag inbillar mig att Martin Luther skulle ha blivit ganska glad över att bli insläppt och slippa hamra på den där dörren.
Please follow us on Google to support us Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Recension: Illegal spirits of Sápmi - Moderna museet, MalmöRECENSION. Okunskapen om samers villkor i Sverige har möjliggjort en retorik vars huvudsyfte tycks vara att flytta gränsstolparna för vad som kan sägas. Anders Sunnas konst är som en fackla rätt in i debatten, skriver Christine Antaya.
Läs mer »
Recension: Professor Bernhardi - Uppsala stadsteaterRECENSION. Den moderniserade versionen av Arthur Schnitzlers ”Professor Bernhardi” är en riktig jackpot för Uppsala stadsteater och lyfter aktuella teman som sanning och lögn i det allmännas tjänst.
Läs mer »
Recension: In a heartbeat - GöteborgsoperanRECENSION. Det finns mycket som förenar de båda verk av Tom Weinberger och Hofesh Shechters som Göteborgsoperan presenterar i sitt nya helaftonsprogram.
Läs mer »
Recension: Historien om Sverige (TV)RECENSION. ”Historien om Sverige” är en av SVT:s största produktioner någonsin, där flera hundra experter och ett tusental statister bidragit. Det är svårt att inte drabbas av tidigare generationers strävan, menar Olga Ruin.
Läs mer »