Med ett trettiotal gästmusiker, och låtar som närmar sig tiominutersstrecket, är Kamasi Washingtons nya ”Fearless movement” extra av allt. DN:s Magnus Säll hör fina stunder men väntar fortfarande på ett helgjutet album.
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/kamasi-washingtons-yviga-jazz-ar-majestatisk-men-utmattande/
Med ett trettiotal gästmusiker, och låtar som närmar sig tiominutersstrecket, är Kamasi Washingtons nya ”Fearless movement” extra av allt. DN:s Magnus Säll hör fina stunder men väntar fortfarande på ett helgjutet album.Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.När det gäller Kamasi Washington handlar mycket om väntan. På ett nytt album.
Den amerikanske saxofonisten från Los Angeles har dröjt nära sex år med sitt nya album. Med tanke på att hans två senaste skivor ”The epic” och ”Heaven and earth” var två voluminösa trippelalbum som kunde tagit musten ur vilken musiker som helst, så kanske dröjsmålet är förståeligt. med Washingtons mått mätt en kort skiva, ”bara” ett dubbelabum på knappt en och en halv timme. Rena minimalismen.
Kamasi Washington har kallat ”Fearless movement” för sitt ”dansalbum” och här sammanfogar han en slags gemensam Black American Music, där förutom jazz även soul, funk, hiphop och gospel ingår. Det är ett överdåd som bitvis är utmattande. Titlar och texter talar om det kosmiska medvetandet i enlighet med den spirituella jazz som han är en del av. Han söker gärna efter det orgiastiska men hamnar lite för ofta i det banala.
Här finns trots allt flera fina stunder. Inte minst den psykedeliska rymdfunken i ”Dream state” , det majestätiska 13-minutersspåret ”Road to self” och den tuffa tolkningen av Astor Piazzollas ”Prologue”, där tango oväntat smälter samman med drum’n’bass.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Recension av ”Balkan Bordello” på Uppsala stadsteaterRecension av ”Like lovers do (Medusas memoarer)'
Läs mer »
Recension: Ian Penmans ”Fassbinder: Thousands of mirrors”Recension av Ian Penmans bok ”Fassbinder: Thousands of mirrors”: En brittisk punkhedonist speglar sig i Fassbinder
Läs mer »
Recension: ”Boy kills world” är infantil till max.”Boy kills world” är ett korkat och infantilt försök att skapa förödelse med glimten i ögat
Läs mer »
Recension: Matias Faldbakken ”Stackare”Det är en utsökt genomförd roman som sätter sig i läsaren. Jonas Thente läser Mattias Faldbakkens ”Stackare”.
Läs mer »
Recension: Storartad soulunderhållning på B-K när Bryson Tiller tänder tillBryson Tillers spelning på B-K är som bäst när publiken ger sitt euforiska stöd. Däremellan märks Louisvillesångarens brister, skriver Mattias Dahlström.
Läs mer »
Recension: Tate McRae på AnnexetKanadensiska Tate McRae gör snyggt koreograferad poprock om såriga situationships. Men på Annexet blir konserten som bäst när dansarna drar sig tillbaka.
Läs mer »