Uppföljaren ”Vaiana 2” lever kanske inte upp till den första filmen, men bjuder på ett laddat, havsburet äventyr.
”Vaiana 2” överträffar knappast originalet, men Sebastian Lindvall seglar ändå gärna vidare tillsammans med den vattenburna Disneyhjältinnan på jakt efter en ond gud.Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Manus: Jared Bush, Dana Ledoux Miller. Svenska röster: Wiktoria Johansson, Björn Bengtsson, Molly Pettersson Hammar, med flera. Längd: 1 tim 40 min .
Tillbaka i Oceanien är stämningen lika äventyrlig som sist. Förfäderna ger Vaiana ett uppdrag: för att kunna garantera havsfolkens överlevnad måste hon hitta Motofetū, den mytomspunna ön som lider under den onda guden Nalos förbannelse. Han kan nämligen bara behålla sin makt genom att separera människorna.
Det skugglika hotet ger en försmak av storskurken. Vem är den här Nalo egentligen? Ett Ursulalikt bläckfiskmonster? En Hadesfigur med brinnande huvud? Här går man snäppet längre och låter Nalo förbli ett väsen, en urkraft, en våldsamt uppslukande storm som fäller mörka moln över allt som är vackert. Åtminstone tills vi i eftertexterna får en första skymt.
Ibland går det havsburna äventyret i cirklar, ibland saknas vind i seglen. Som tur är för Vaiana finns gudar som kan ge goda råd och förfäder som kan uppenbara sig i himlen och visa rätt kurs. I manusets bakficka finns en ständig tillgång till deus ex machina, en högre makt som kan lösa problem, vilket jag inte menar som kritik – greppet smälter in fint i sammanhanget.
Om gudarna vill och Disney tillåter lär vi se mer av Vaiana i framtiden. Utmaningen framåt blir att blåsa nytt liv i berättandet utan att göra avkall på vägfinnarens vindtäta karaktär.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Recension: ”Gladiator 2” är underhållande men splittrad.Denzel Washtington, Pedro Pascal och Paul Mescal drabbar samma i uppföljaren ”Gladiator 2”.
Läs mer »
Recension: ”Immediacy, or the style of too late capitalism” av Anna KornbluhInte sedan romantiken har en så stor andel av de engelskspråkiga romanerna haft en jagberättare i centrum, vilket även märks i sakprosa och essäer. I en ny bok binder Anna Kornbluh samman jagfixeringen med senkapitalismens ”omedelbarhet” – och menar att den tar oss bort från själva tänkandet.
Läs mer »
Recension: Sårig utställning om livet som styvmorMeriç Algüns ”Patienten gråter” på Lunds konsthall handlar om styvmödraskapet. En både galghumoristisk och förtvivlad berättelse, enligt Dan Jönsson.
Läs mer »
Recension av ”En taskig situation” på Brunnsgatan Fyra”En taskig situation” hinner bli märkligt repetitiv på knappt 40 minuter. Det hjälper inte att det liknar en parodi på gen Z, skriver Lisa Boda.
Läs mer »
Recension: Goethe nytolkad i ”Den unge Werthers lidanden”Den unge Werthers lidanden” från 1774 blev en febrig ungdomssuccé. Maria Schottenius återvänder till en klassisk kärleksroman.
Läs mer »
Recension: Kul folkbildning i Andreas Cervenkas ”Fuskbygget”I nya ”Fuskbygget” granskar Andreas Cervenka bostadsmarknaden och den skyhöga belåningen. Underhållande folkbildning på hög nivå, skriver Jan Eklund.
Läs mer »