Rapparen och sångerskan 070 Shake har länge känts som ett ouppfyllt löfte – fram till nu. På ”Petrichor” är hennes hybrid av dansmusik, pop och hiphop ytterst välkalibrerad, skriver DN:s Gabriel Zetterström.
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/070-shake-har-gjort-karriarens-hittills-basta-album/
Rapparen och sångerskan 070 Shake har länge känts som ett ouppfyllt löfte – fram till nu. På ”Petrichor” är hennes hybrid av dansmusik, pop och hiphop ytterst välkalibrerad, skriver DN:s Gabriel Zetterström.Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.2018 virvlade 070 Shake på allvar in i våra liv som gästartist på Kanye Wests kuriösa minialbum ”Ye”.
Men hennes musik har också känts som ett delvis ouppfyllt löfte. Den svåra andraplattan ”You can’t kill me” från 2022 bemötte åtminstone jag med en lite besviken axelryckning. Höstens singel vittnade emellertid om att något bra var på gång. Underbart tvehövdade ”Winter baby/New Jersey blues” pendlar ljuvligt och lekfullt mellan nostalgiskimrande 50-talsromantik och oförsonlig hiphoprock – tänk Linda Scotts klassiker ”I’ve told every little star” möter Kanyes ”Black skinhead” – en lyckad fusion som är något av det mest intressanta jag har hört i år.lever upp till förväntningarna.
När den lekfulla dubbelheten från ”Winter baby/New Jersey blues” återkommer på ”Vagabond”, blir det ett tacksamt tecken på hur plattan i sin spretiga experimentlusta ändå känns sammansatt och homogen. Landskapet är så suggestivt laddat att det skulle kunna bli för mycket, men den storvulna hybriden av dansmusik, pop och hiphop känns på ”Petrichor” ytterst välkalibrerad.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Skivrecension: The Cure – ”Songs of a lost world”The Cures första album på 16 år håller samma klass som den majestätiska milstolpen ”Disintegration”. Det är som om gruppen behöver kalla kriget-stämning omkring sig för att fungera, skriver Johanna Paulsson och delar ut högsta betyg till ”Songs of a lost world”.
Läs mer »
Skivrecension: The Blessed Madonna – ”Godspeed”, La FleurTvå houseveteraner släpper sina respektive debutalbum på samma dag. DN:s Kajsa Haidl har lyssnat och ser hur hösten 2024 verkar bli en nytändning för dansmusiken.
Läs mer »
Skivrecension: Gluck – ”Iphigénie en Aulide”Glucks uppmärksammade opera om den antika prinsessan Ifigenia finns numera i inspelad form. Här blir dramats personer inte bara ett knippe övergivna marionetter i ett krigshetsande spel – de växer och utvecklas i sin ensamhet, skriver Martin Nyström.
Läs mer »
Skivrecension: Thåström – ”Somliga av oss”Efter det djärva stilbytet på förra skivan gör Thåström en u-sväng tillbaka till tryggare landskap… eller? DN:s Gabriel Zetterström lyssnar noga och hör
Läs mer »
Skivrecension: Benjamin Ingrosso – ”Pink velvet theatre””Pink velvet theatre” är Benjamin Ingrossos tydligaste och mest välarbetade album hittills. Men lika ofta som den känns lekfullt inspirerad av klassiska rockposer säger den sådant som redan har sagts många gånger förut, skriver DN:s Sara Martinsson.
Läs mer »
Skivrecension: Bird och Cunningham – ”Cunningham bird”Kärleksaffären mellan Fleetwood Macs Lindsey Buckingham och Stevie Nicks är nästan lika mytomspunnen som deras album ”Buckingham Nicks” från 1973. När Andrew Bird och Madison Cunningham tar sig an verket blir resultatet lyxigt orkestrerad indiepop.
Läs mer »