Timbros långtgående förslag bör utgå från verkliga och allvarliga problem. Men de hot som målas upp existerar inte.
I en ny rapport kräver Timbro begränsningar av strejkrätten – bland annat ingrep i grundlagen. Så långtgående förslag bör utgå från verkliga och allvarliga problem. Men de hot Timbro målar upp existerar inte, skriver German Bender i en analys av rapportens brister.
För en dryg vecka sedan publicerade Timbro en rapport med sju förslag på hur de anser att den fackliga strejkrätten bör begränsas.De sju förslagen i rapporten skulle göra det mer eller mindre omöjligt för svenska fackförbund att strejka. Bland annat vill Timbro riva upp Sveriges grundlag, där strejkrätten skyddas, för att omöjliggöra konflikter som den nu pågående mot Tesla.
För det första hävdar Timbro att konfliktreglerna gör att strejker eskalerar snabbt och att konflikter har blivit ett stort problem på svensk arbetsmarknad.Strejker och sympatiåtgärder är inte bara oerhört sällsynta i Sverige, de är dessutom oftast korta och begränsade till sin omfattning.I själva verket är alltså svenska fackförbund extremt ansvarstagande och måttfulla i att använda strejkrätten.
Med tanke på att perioden mellan de två mätningarna var ovanligt förskonad från strejker, är den rimligaste tolkningen att det är just ”Dessutom uppger 82 procent av företagen att de planerar att expandera i Sverige, en andel som ökat sedan undersökningen 2018. Så i den mån man är oroad över produktionsstörningar tycks det inte leda inte till minskat investeringsintresse.
Business Sweden sammanfattar: ”De årsvisa utländska direktinvesteringarna i Sverige har historiskt fluktuerat i takt med konjunkturläget, men de senaste åren har Sverige gått emot strömmen och noterat stora utländska investeringar även då Europa som helhet har gått svagt.”Det visar sig alltså att Timbros egen källa är belägg för motsatsen till det Timbro hävdar.
I studien fick företag med kollektivavtal svara på om de fortsatt skulle vilja ha kollektivavtal om fackets möjligheter att tillgripa stridsåtgärder försvagades. En klar majoritet svarade ja och bara 15 procent svarade nej. Forskarna konstaterade att detta ”talar för en övervägande positiv inställning till kollektivavtalen”.