Lars-Göran Ulander var tidigt ute med att gifta samman frijazzen med den konventionella scenen på 60-talet. I albumserien ”Öppet två” uppmärksammas doldisens gärning. Det här är kulturhistorisk dynamit, skriver DN:s Magnus Säll och delar ut högsta betyg.
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/umeas-bast-bevarade-sextiotalsdoldis-ar-manadens-basta-jazzskiva/
Lars-Göran Ulander var tidigt ute med att gifta samman frijazzen med den traditionella jazzscenen på 60-talet. I albumserien ”Öppet två” uppmärksammas doldisens gärning. Det här är kulturhistorisk dynamit, skriver DN:s Magnus Säll och delar ut högsta betyg.Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
När serien startade med ”Öppet ett” och Nisse Sandström Group förra året satte den fokus på – Katrineholm. En häpnadsväckande utgåva som fick brittiska The Wire att utropa ”Holy cow, what a find!”. När uppföljaren ”Öppet två” nu ges ut rör vi oss istället till Umeå, hemmabas för saxofonisten Lars Göran Ulander.
Lars-Göran Ulander är en av de fåtaliga musiker som med sin krängande altsaxofon redan i mitten av 60-talet fick den fria jazzen att sippra in i den dåtida svenska jazzvärlden. På albumet finns inspelningar med Ulanders egen septett 1965, Lars Lystedts Kvintett 1967 och med Per Henrik Wallin Trio 1977. Det är en accelererande utveckling från hardbop till frijazzens och improvisationsmusikens expressionistiska tonkaskader.
Mats Gustafsson, som tillsammans med Roger Bergner satt samman serien, kallar Ulander för ”den bäst bevarade hemligheten på den internationella frijazzscenen”. ”Öppet två” ger inga argument emot. Det här är kulturhistorisk dynamit.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Skivrecension: The Cure – ”Songs of a lost world”The Cures första album på 16 år håller samma klass som den majestätiska milstolpen ”Disintegration”. Det är som om gruppen behöver kalla kriget-stämning omkring sig för att fungera, skriver Johanna Paulsson och delar ut högsta betyg till ”Songs of a lost world”.
Läs mer »
Skivrecension: Marstein – ”Frihet i lenker”Marsteins solodebut ”Frihet i lenker” har redan genererat rubriker i hemlandet. Som album är det imponerande sammansatt för att komma från en 22-åring – här finns både självironi och vassa samtidskopplingar. DN:s Sara Martinsson hör en upphovsman med ett verkligt ärende.
Läs mer »
Skivrecension: Primal Scream – ”Come ahead”Primal Screams elfte fullängdare ”Come ahead” skulle lika gärna kunna vara ett personligt soloalbum från Bobby Gillespie. Då och då är det svidande vackert, men som textförfattare har han en del kvar att bevisa, skriver DN:s Mattias Dahlström.
Läs mer »
Skivrecension: Klara GolingerGöteborgsartisten Klara Golinger påminner om husgudarna Joni Mitchell, Fiona Apple och Björk, men framstår samtidigt som tillräckligt unik och infallsrik för att stå på egna ben, skriver DN:s Alexandra Sundqvist om uppföljaren ”Words”.
Läs mer »
Skivrecension: Klabbes Bank – ”Ensamheten”Klabbes Bank har länge tillhört de svenska förnyarna inom jazzen. Synd bara att namnet ligger dem i fatet. På ”Ensamheten” hör DN:s Po Tidholm en nordisk, naturnära ton som berör och bygger bo i en.
Läs mer »
Skivrecension: 070 Shake – ”Petrichor”Rapparen och sångerskan 070 Shake har länge känts som ett ouppfyllt löfte – fram till nu. På ”Petrichor” är hennes hybrid av dansmusik, pop och hiphop ytterst välkalibrerad, skriver DN:s Gabriel Zetterström.
Läs mer »